Det fanns en tid när kinesisk mat i Sverige framför allt förknippades med tre små rätter, fläsk i sötsur sås och andra rätter som över huvud taget inte finns i Kina. Nuförtiden är dock kunskaperna bättre om vad man faktiskt äter i Kina.

Det kinesiska köket har mycket gamla rötter, även om det egentligen är fel att prata om ett kinesiskt kök. Kina är till ytan 21 gånger större än Sverige, och har 1,3 miljarder människor. Dessutom är jordbrukstraditionen betydligt äldre i mittens rike än i Svea Rike. På samma sätt som det är skillnad mellan vad som äts i Lappland och vad som äts i Skåne – åtminstone traditionellt sett – så är det stor skillnad på de kulinariska traditionerna i olika delar av Kina.

Dessutom har utvandringen från Kina till länder som USA, Singapore, Malaysia och Indonesien skapat nya varianter av det kinesiska köket, när de traditionella smakerna från olika delar av Kina har mött de nya hemländernas matlagningstradition.

Vissa saker har dock de flesta varianter av kinesisk mat gemensamt. Precis som i stora delar av Asien är ris och nudlar viktiga ingredienser. Nudlarna kan göras på vetemjöl – med eller utan ägg tillsatt – ris, eller på stärkelse från exempelvis mungbönor. En annan viktig råvara är sojabönor, som används för tillverkning av tofu och sojamjölk, eller jäses för att användas som sojasås eller sojabönpasta. Just sojasås är nog den ingrediens som flest svenskar förknippar med kinesisk mat, även om det finns många varianter av soja, från flera länder, som idag används i hela världen.

Även om kineser äter många olika typer av kött har fläskkött någon av en särställning i stora delar av det kinesiska köket. Det finns även flera typer av grönsaker som är mycket vanliga i kinesiska rätter. Pak choi, ong choy (kinesisk vattenspenat), bittergurka, kinesisk broccoli, böngroddar och sareptasenap återfinns i många rätter från det väldiga landet i öster.